Och kul att träffa på en annan bloggare, som – liksom jag själv – inte drar sig för att använda det utrymme ämnet kräver.

Min erfarenhet som gammal tidningsman är att just bredd lockar många läsare, dock naturligtvis förutsatt att det finns djup på de olika områden man skriver om. Det är klart att den gemensamma nämnaren för alla dem som på min tid prenumererade på Aktuellt i politiken (s) – som mest över 140.000 läsare – var intresset för politik i allmänhet och socialdemokratisk politik i synnerhet. Men jag är övertygad om att mycket annat bidrog till att göra Aktuellt till en levande och läsvärd tidning: noveller av goda svenska författare, illustrerade av goda illustratörer, film- och mediekrönika av Jonas Sima, serier för barn i olika åldrar, recensioner (inte bara av politiska böcker utan också av skönlitteratur och barnlitteratur) och så vidare. Ett intressant resultat av en läsarundersökning vi genomförde var att mina mycket personligt skrivna ledarsideskåserier – ett slags bloggar före bloggarnas tid – visade sig vara den överlägset mest lästa avdelningen i tidningen.

Man ska inte bortse från att livet – för socialdemokrater så väl som för andra människor – har sina mer privata och rent av lättfärdiga sidor: familj. vänner, mat och dryck, trädgård och, som i mitt fall, rent av Melodikrysset.

Men en liten detalj: Man skall väl vara rädd om alla sina läsare, även om man har många?

Annars liknar min blogg ganska mycket den Aktuellt i politiken (s) som jag var chefredaktör för i nio år: politik, kultur, recensioner, serier, personligt skrivna kåserier i en förhoppningsvis intressant blandning.

Eftersom jag har så många läsare per dygn, oroar det mig heller föga att en och annan, som liksom Tina har en snävare livssyn, inte återvänder.