Kommentarer till Bleka dödens minut

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 22 Sep 2007 17:04:35 +0000

Till Ann Christin Sandlund: Det är svårt att mista en bror – särskilt som vi hela vårt liv har bott nära varann, umgåtts, hjälpt varann.

Min bror hade ingen egen familj, alltså varken fru eller barn. Våra barn och våra jular var också hans nära sfär. Men det fanns många som genom åren var hans vänner. I en familj utan närvarande pappa fungerade han också som ställföreträdande pappa åt barnen, som nu är vuxna.

Han var en hjärtevarm och solidarisk människa. De som kände honom kommer alla att sakna honom.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 22 Sep 2007 16:57:04 +0000

Till Eva Gardhem: Det är klart att jag är ledsen, och jag låtsas inte heller något annat.

Av: Ann Christin

Ann Christin — Sat, 22 Sep 2007 14:59:42 +0000

Jag känner med dig – en bror måste var oändligt svårt att mista.

Vi miste vår kollega den 14 september, en hjärtattack i bilen på väg till jobbet. Att inte få uppleva sina barnbarn, att inte få njuta sin pension – det känns så fel så att man blir förbannad.

Men döden rår vi inte på. Hur blir man vän med den? Inte vet jag. Genom att leva fullt ut?

Av: eva gardhem

eva gardhem — Sat, 22 Sep 2007 12:52:48 +0000

Man får och SKA vara Ledsen.
Det riktigt djäkliga är-att ett elände följs ofta av ett annat.
Inte brukar det heller akut hjälpa-Vetskapen;- att ovan Molnen lyser Solen.

Lider med Dig och Din ischias – allt annat finns det inte tillräckligt med bokstäver för!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 22 Sep 2007 09:52:20 +0000

Till Maria Stenman: ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans, medgång och motgång tätt följas åt”, heter det i en psalm. Jag är beredd att instämma, även om jag saknar religiös tro.

Av: Maria

Maria — Sat, 22 Sep 2007 09:38:49 +0000

Tänk att glädje och sorg ofta går hand i hand, jag både beklagar och gratulerar. Läser din blogg, varje vecka. Sköt om er, Maria

Av: Hans O

Hans O — Fri, 21 Sep 2007 20:03:38 +0000

Hon verkade inte heller stå nära slutet. Men å andra sidan har ju hon till skillnad från Matti varit ordentligt överviktig ganska länge och det är inte nyttigt. Hur som helst börjar det bli alltför tätt på given nu.
Till dig och Birgitta kan jag bara säga Håll ut!

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 21 Sep 2007 19:59:41 +0000

Till Hans O Sjöström: Märkligt nog har ytterligare en av dem du träffade på mottagningen dött: Lars Eric Ericssons fru, Eva Bihl. Vi åker upp till Järvsö på hennes begravning på onsdag.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 21 Sep 2007 19:57:42 +0000

Till Kerstin Berminge: Tack!

Av: Hans O

Hans O — Thu, 20 Sep 2007 19:32:34 +0000

Ja, det var fruktansvärt. När jag träffade honom på din och Birgittas sjuttioårsdag fanns inget hos honom som tydde på någon nära förestående bortgång. Tvärtom, han verkade (nästan) lika pigg och ungdomlig som han alltid gjort när man träffat honom. Ett glatt och ljust minne har man av honom.