Kommentarer till Människor på och vid en älv

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 29 Oct 2010 14:49:11 +0000

Till Anders Thunberg och Hans O Alfredsson: Det som betyder något för en är rimligen geografiska områden där man har vistats mycket och som på olika sätt har satt sin prägel på en i betydelsefulla delar av ens liv. I mitt fall bodde jag i unga och formativa år i Juniskär och gick i realskola och gymnasium i Sundsvall. Andra delar av Medelpad kan jag geografiskt orientera mig i men har inget personligt förhållande till.

Det råkar också vara så att delar av Ångermanland, kanske inte på samma intensiva sätt men ändå, är en del av min barndoms och ungdoms geografi. Jag hade en moster och en ingift morbror som bodde i Berghamn, och jag har därför tillbringat delar av barndomssomrar där. Lumpen på I 21 lärde mig också känna Sollefteå med ganska vid omnejd – jag har varit på sommarläger ända uppe i Övik. Sen har engagemanget i arbetarrörelsen gjort att jag har varit på olika uppdrag i Ångermanland: försökt bilda seminarieklubb i Härnösand (där jag som sjuåring vistades i flyktingläger), haft partiutbildningar både där och i de andra städerna, vandrat i Ådalen 31-tågets fotspår, haft partistyrelse och även valupptakt i Kramfors och annat sådant.

Naturligtvis har jag varit i andra delar av det som kallas Norrland, men alla de här orterna finns inte som ett sammanhållet mönster i det som är min personliga utveckling.

Det intressanta är att det finns åtminstone ett litterärt Västerbotten som jag också har tagit till mitt hjärta: P O Enquist, Helmer Grundström, Sara Lidman, Torgny Lindgren, Kurt Salomonson… Men deras landskap är för mig bara läsfrukter, nog så levande men inte självupplevt.

Av: HO

HO — Fri, 29 Oct 2010 14:16:28 +0000

Till Enn och Anders, ja begreppet Norrland används verkligen på det mest förfärliga sätt. Just nu läser jag en ny roman betitlad ”Norrlands svårmod” (W&W), av Therése Söderlind, rosad på flera håll och höjd till skyarna av Sigrid Combüchen i Babel. Lovande så här långt, men titeln! Än har jag inte begripit vad den syftar på.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 29 Oct 2010 13:30:52 +0000

Har ett svagt minne att Birger Norman en period arbetade på arbetsförmedlingen (vid norra järnvägsgatan) hemma i Sundsvall, det var långt innan han blev en mer officiell prologskrivare och så småningom hamnade i det kristna lägret.
(Rötterna till tron fanns där tidigt, vilket novellerna visar!). Ett stolt minne har jag, när BN i Sundsvalls Tidning, på kultursidan, positivt medhållande kommenterade en kritisk artikel jag som 17-åring hade lyckats få in om det nybildade norrländska kultursällskapet. Jag ifrågesatte vad författare från så skilda miljöer som begreppet Norrland omfattar egentligen hade för något gemensamt…Det får mig att tänka på att jag egentligen aldrig har velat använda begreppet ”norrlänning” om mig själv, trots att jag vuxit upp i Norrlands största stad…Och finner att du Enn med förkärlek knyter an till ”Juniskär”.. inte till något abstrakt ”Norrland”. För min del är motsvarigheten till Juniskär ”Stenstan”, Lars Ahlins ofta använda uttryck för det urbana Sundsvall.