Kommentarer till Att kalla en katastrof för en katastrof vittnar i alla fall om insikt

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Tue, 19 Oct 2010 08:48:00 +0000

Vidare i medeltidens tecken:
Folkpartisten som är vice statsminister ”Ein-Zwei-Drei” vill visst också vara medeltida med att höja det kristna inflytandet i skolvärlden….kanske åter ett tecken i tiden.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Tue, 19 Oct 2010 08:28:56 +0000

Tänkte följa tråden en aning till:
Har någon tänkt på att svensk trupp i ett islamskt land påminner om korstågen under tidig medeltid. Samtidigt använder man sig av ordet mission, (trol. översättning från amerikanska) kanske ett hugskott men min fantasi har inga begränsningar eller så saknar verkligheten inte en grund att fantisera på.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 15 Oct 2010 18:58:37 +0000

Många av de argument som jag misstänker fått presumtiva (s)-väljare att lägga sin röst på de nya moderaterna är sådana som historiskt funnits starkt i socialdemokratiska miljöer. Exempelvis den så omskrivna arbetslinjen. I och med att samhället gått i en mer individualistisk riktning och gamla lojalitetsband har upphört att gälla (brukssamhällets upplösning) hade det krävts att partiet framgångsrikt omformulerat ideologin för en ny tid och konkretiserat den i centrala vardagsfrågor… Här skulle den spridningseffekt som egna tidningar, arbetsombud, förlag- och skolningsresurser ha kunnat spela en roll. Timbrohögern arbetade utifrån flerdecenniers perspektiv, medan vi hankade oss fram från val till val litande på att allt nog till slut skulle ordna sig – ”bara man fick upp valtemperaturen”. Men en trött och trög motor blir inte bättre genom önsketänkande. Skjut därför inte på Mona & Co utan inse att exempelvis det tvådelade Sverige som Enn talar om är en realitet, som ingen så skicklig retorik kan dölja. Många jag talat med efter valet i stockholmsmiljön och som lagt sin röst på (m) uppfattade att man fick de bästa av allt, både en ”SAP light” i form av de nya moderaterna och mer pengar i plånboken.. (låt vara omfördelade!). Att det inte går få mer av båda är ett kärvt budskap som våra s-politiker inte verkar ha velat kommunicera… eller har jag fel? Ändå kan man tycka att finanskrisen borde ha kunnat utgöra ett bra läroexempel på att vi alla har vinna på ett solidariskt samhället som håller ihop och att inte de klyftorna som var och en kunde se ökade redan under Göran Perssons dagar ytterligare vidgas …? Ett kärvt budskap som det hade krävts ett viss mod att föra fram… Att lägga sig nära invid sina politiska motståndare var en försiktig strategi som vi nu i efterhand kan se ledde till ett stort misslyckande…men det började väl inte i den här valrörelsen…?

Av: Anders Widfeldt

Anders Widfeldt — Thu, 14 Oct 2010 10:00:39 +0000

Håller helt med Enn. Vi kan diskutera tvåstegshypotesen (i verkligheten är nog spridningsprocessen mer komplex), men förlusten av alla socialdemokratiska tidningar är allvarligare än vad många insett. Bloggar och twitter i all ära, men de kan inte ersätta en välredigerad dagstidning med en kunnig och alert ledarredaktion. Dessutom är jag övertygad om att den nyhetsbevakningen och debatten i många svenska städer förlorat på att det inte längre råder konkurrens på den lokala tidningsmarknaden.

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Thu, 14 Oct 2010 08:48:59 +0000

Med tanke på allianser och gruppbildningar, och med tanke på 2 partistaten, kanske partibildningen håller på att lösas upp?
Vad tror ni att en sådan tankegång skulle stanna upp i?
Kanske att sossar och moderater, tidigare vänstersympare bildar det verkligt nya arbetarpartiet?
Övriga göre sig nog inte besvär?
Och ser man till den nya kristendomsrörelsen inom alliansen är väl detta att gå tillbaka till medeltiden?
Nu blev det flera saker samtidigt men varför inte??

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 13 Oct 2010 20:39:32 +0000

Till Jean: Jo!

Av: Jean

Jean — Wed, 13 Oct 2010 19:40:18 +0000

Till Enn: Då kanske man ska försöka göra något åt den bristande skolningen och försöka nå ut till väljarna även mellan valen. Men det kanske är en del av problematiken som kriskommissionen ska granska.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 13 Oct 2010 19:27:29 +0000

Till Jean: 2-stegshypotesaen tillägnade jag mig som sociologistudent på 1960-talet, och jag har under min tidiga anställning på socialdemokratiska partistyrelsen i hög grad tillämpat den till exempel på facklig-politiska kurser.

Systemet med skolade arbetsplatsombud, som till arbetskamraterna förmedlade både det som stod i informationsmaterialet från partistyrelsen och det som fanns att läsa till exempel på ledarplats i den lokala A-presstidningen, är i dag starkt försvagat. Dels finns de här politiskt skolade arbetsplatsombuden i betydligt mindre utsträckning, dels har arbetslivet strukturellt förändrats på ett sätt som starkt försvårar vidarespridning enligt tvåstegsmodellen.

Av: Jean

Jean — Wed, 13 Oct 2010 18:37:59 +0000

Till Enn: OK vi kan släppa mediefrågan. (Själv är jag som barn till en skofabriksarbetare uppvuxen i Skomakarstan, därav mitt exempel om ÖK och NA.)Media i all ära men den välgrundade s k 2-stegshypotesen säger ju att media fungerar som informationskälla för opinionsbildare som i sina kontakter med andra förmedlar en bild av verkligheten. Och här tror jag att det finns en förbisedd aspekt: den interna skolningen, och dess eventuella brister, inom SAP/fackföreningsrörelsen. Förr fanns det parti-/och fackföreningsmedlemmar (opinionsbildare) på arbetsplatserna som hade en idémässig skolning och som i det vardagliga umgänget kunde förklara skeenden. Det var arbetskamrater som man lyssnade på och hade respekt för. Hur ser det ut idag?

Av: Kevin Iversen

Kevin Iversen — Wed, 13 Oct 2010 15:41:17 +0000

Det är förresten inte politikerna som har kommit på uttrycket ”jag vill” eller ”jag kan inte vänta” utan det är en dyrt anlitad reklambyra! Jag tror tyvärr att det bidrog till att många väljare röstade höger eller struntade i att rösta. Jag själv var väldigt trött på det enkla budskap som kastades emot en i valrörelsen ”Jag kan inte vänta”. För det var inte många som läste det finstilta under denna text.
Det är också en sak man kan analysera nu efteråt.