Kommentarer till Grammatiska misstag som leder till att materien får liv

Av: Ann Christin

Ann Christin — Sat, 01 Sep 2007 09:00:56 +0000

Kerstin: du har alldeles rätt i detta med språklig oreda. Vi försöker hålla på att skriftspråket ska vara korrekt, för begriplighetens skull. ”Hans/hennes” kontra ”sin”-problemet är viktigt att reda ut, eftersom det du beskriver orsakar begreppsförvirring. Det gäller att hitta roliga sätt att öva på, för språkpolis ligger inte riktigt för mig. Språkdebatt måste vi däremot ha, hela tiden.

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 30 Aug 2007 21:55:33 +0000

Ann Christin:
Det må vara om objektsformerna dör ut och ersätts med det enhetliga ”dom”, men när nu unga människor så gärna vill vara konservativa, vill verka ”fina och traditionella” i alla möjliga avséenden (niandet är ett annat exempel där de är helt ute och seglar), och inte klarar av de saken, då blir det trist. När de mixar hej vilt, och inte förstår att somligt av det de säger därmed blir obegripligt, då är det ledsam. Ett otydligare språk är inte bättre än ett tydligare/klarare.

En annan språklig finess som tydligen håller på att försvinna och som allt färre klarar av, är skillnaden mellan ”hans/hennes/min/din/vår” å ena sidan och ”sin” å den andra, som har betydelseskiljande innebörd.
”Han tog sin väska och gick” betyder helt enkelt inte samma som som: ”Han tog hans/hennes väska och gick”. På det senaste psåtående frågar sig den som fortfarande kan svenska: Vems väska tog han innan han gick?

Av: Ann Christin

Ann Christin — Thu, 30 Aug 2007 17:02:43 +0000

Som svensklärare brukar jag ge mitt knep: testa ”han” och ”honom” i meningar med ”de” och ”dem”. Det kan hjälpa en del. Tyvärr är det nog så att särskilt objektsformen är på utdöende. I många dialekter har man aldrig brytt sig om den skillnaden.

Av: Mamma Eva

Mamma Eva — Thu, 30 Aug 2007 16:47:04 +0000

…och inte jag heller: ”lärde sig sönerna”, ska det väl heta!

Av: Mamma Eva

Mamma Eva — Thu, 30 Aug 2007 16:45:17 +0000

Ett liknande, ständigt aktuellt, ordvalsproblem har speglats i vår familj:
I samband med en lyckad fisketur frågade en av våra söner mig: ”Mamma, har pappa fått nå´n större gädda än dej?”
”Nej” svarade jag. ”Jag är den största gädda han någonsin har fått.”
Men inte lärde sönerna sig bättre av det…

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 30 Aug 2007 07:27:15 +0000

Till Kerstin Berminge: Många av oss som gick i realskola och gymnasium på 1950-talet tyckte nog att det var traggligt värre att plugga grammatik och satslära. Men det visade sig att det var värdefulla kunskaper vi fick, användbara inte bara när man skulle skriva korrekt (och begriplig!) svenska utan också när man skulle lära sig främmande språk. Skulle man till exempel kunna lära sig tyska, om man inte förstod skillnaden mellan subjekt och objekt?

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 30 Aug 2007 01:26:16 +0000

Du talar nog för döva öron.
Jag har annars också skrivit om detta på min blogg, dessutom har jag påtalat det, flera gånger, för människor i min närhet som skriver fel utan att de lyckas förstå att de förefaller lite dumma när de inte kan det här.
En av dem har förresten just blivit färdig lärare – i svenska. Hon kan fortfarande inte skriva rätt. Hon skriver utan att blinka: ”Dem kommer senare” och bryr sig inte ett dugg om mitt råd att konsekvent skriva ”dom” om hon inte behärskar skillnaden mellan ”de” och ”dom”, mellan subjekts- och objektsform alltså, för hon vill ju så gärna verka som om hon kan skriva korrekt och finare svenska – suck!