Jag hittade hit av en ren slump i min egna släktträd-forskning. Min far som heter Kurt Lennart Grundström (lever än idag, dock dålig kontakt för tillfället) samt hans mor Anita Grundström som min familj finner rötter till Helmer Grundström, men på vilket sätt framkommer det aldrig. Uppmärksammar en viss ”tabu” kring min farmor’s flytt till Stockholm från närliggande Svanabyn (kan vara helt vilse här?). Kort därefter Anita flyttade till Stockholm orkade hon ej med min far som hamnade på olika fosterfamiljer. Då en av mina systrar har omförsörjt släktforskingen i stort alldeles själv kan jag inte tillägga mer här.
Jag hoppas att någon vet något mer kring Helmer’s systrar och kanske om min farmor Anita Grundström (som avled i Hässelby Gård, förort i Stockholm). Ni är i vilket fall som helst välkommen att kontakta mig eller min syster som tidigare hållt i detta. Ett stort tack till er som håller sidan vid liv, mycket inspirerande. Mvh, Pontus Grundström

Jag ser på din blogg att du bor i Ångermanland. Själv är jag uppvuxen i grannlandskapet Medelpad men har vistats en hel del också i ditt landskap. Bland mina regelbundna läsare och kommentatorer finns många med ångermanländsk bakgrund.

Ett stort och varmt TACK!

Min hustru reagerade förresten med samma entusiasm som du visar inför ”Om att inte få nobelpriset”.

Nu har proffsen bland gratisätarna i division ett åter samlats till nobelfest. Undrar om några av gästerna läst Doris Lessings 8 sidor ”Om att inte få nobelpriset”. Hade de gjort det hade de nog satt dillbakad hälleflundra och den färserade tuppen i halsen. Kanske t o m den ytliga tv4:s Steffo Törnquist, Bengt Magnusson och hans glitterbrudar hade tänkt till i all sin uppblåsthet och sitt perverterade intresse för champagne, diadem, klänningar och ordnar om de ägnat några minuter åt att läsa Lessings desperata försök att väcka de rika i sina kokonger om armodet i världen.
Om att inte få nobelpriset handlar om de fattiga, de utblottade i Afrika. De som aldrig kommer att få nobelpriset. Om läshungrande unga som inte har böcker, inte lärare eller en skola att vara i. Ibland finns en svart tavla som de fått från missionsstationen men det fattas kritor. Lessing skriver om barfotalärare som undervisar utomhus och ritar bokstäverna i den yrande och torra sanden.
Mediatan, som Mari Pia Boethius kallar den samlade proffstyckareliten i mediavärlden, har gått i nobelspinn. Allt detta tröttsamma tjat om klänningar och att det är helt naturligt att en galablåsa får kosta hundra tusen kronor. Hela spektaklet blir så motbjudande när tankarna går till Lessings allvar och engagemang. Vad är det för sorts människor på redaktionerna som totalt omedvetet vänder ut och in på gratisätarnas utstyrsel? Vad lär de sig på journalisthögskolorna? Det är en så motbjudande ton, så inställsam och beundrande för den dekadanta överheten. ”Magdalena Ribbing” ligger som ett filter över hela
rapporteringen.
Inte nog med Riksmediatan utan den lokala ska inte vara sämre. Redan före den nobla festen utlyste Radio Väst en tävling om vem som kan gissa färgen på Drottningens nobelblåsa. Dagen efter fortsätter tramset om klänningar och utstyrsel. En lokal designer kopplas in och en lyssnare i Trollhättan som gissat rätt färg får choklad och lite glitter från skattebetalarna via Radio Väst. Timmar ägnas åt detta ohöljda trams.
Om Sveriges Småbrukare sänder ett pressmeddelande om varför vi inte vill ha genmanipulerade grödor och livsmedel eller gör en demonstration mot GMO-raps på ett fält i Västergötland möts detta med en gäspning från Mediatan. Medierna har överhuvudtaget slutat att föra de utsattas talan som de gjorde för ett antal år sedan. Många journalister har med andra ord blivit alldeles förskräckligt fäiga och tävlar om att vara ”maktens pipor” som Jan Myrdal kallar dem.
Rune Lanestrand
http://www.smabrukaren.se

Bland medarbetarna finns sådana som inte heller jag minns eller tror mig ha hört talas om, men jag slås samtidigt av att namnlistan upptar författare, som faktiskt långt senare var kända och respekterade, ett par av dem – Johannes Edfeldt och Vilhelm Moberg – väl än i dag.

Men där finns också författare som en gång i tiden hörde till de lästa och uppskattade – och som nog skulle hålla för ett eller annnat omtryck än i dag: Ragnar Holmström, Stina Aronson, Uno Eng, Harald Beijer, Carl-Emil Englund med flera. Nog finns det i deras produktion sådant som vore värt att trycka om i pocket, i en serie arbetarberättare av typen Folket i Bild, rent av i – i några fall – i en serie av minor classic-typ…

HÄSTAFFÄRER

Han lurade av oss Blacken;
han pinte den.
Herrstyv var han i nacken.
Jo men!

Han lovade akta hästen.
Med hugg och slag
hetsades den. Förresten
stöp den en dag.

Han kommer i höst. Då bröder,
blänker det stål.
Då sticker vi honom döder.
Skål!

UPPE HOS HENRIKS

Skarsnön gnistrar hård
omkring Henriks gård.
Natt. Och ny.
Här är vägen kort till hat och kiv,
till dråp och kniv.
Och lång till by.

U.P.A. ”Tidskrift för 1 krona” gavs ut i december 1939 av krets bohemer kring Nils Ferlin på ”Mona Lisa”, en konstnärskrog på Vasagatan 7 i Stockholm och som hade en kort saga. Det kom bara ut ett nummer. Den ansvarige utgivaren Nils Ferlin
skrev så här i förordet till det första och enda numret:

”Tidskriften U.P.A. fyller ingen mission i världen. Vi har gett ut den ändå – eftersom vi började med den och eftersom folk påstod att den inte skulle komma ut alls. Sålunda är det möjligen en oppositionstidning. Emellertid opponerar vi oss mot en del andra saker också. Exempelvis tidens ansikte, vilket vår värderade broder Ragnar Holmström försökt fotografera. Tidningen önskar den kunde tillägga någonting eller retuschera, men hur skulle det tillgå och vad skulle det tjäna till? Tidens ansikte är bedrövligt, sminket har fallit av. * Vi har kallat vår tidning för U.P.A emedan vi anser att namnet är aktuellt. Familjärt kan vi ju säga Upa.
Förlusten tillfaller fattiga konstnärer, främst redigörerna, herrarna Noj Benkow, Gösta Bjelkebo, Birger Lindberg samt Nils Ferlin. Den kommer inte att redovisas i radio. * Samtliga bidragsgivare tackar vi på det hjärligaste!

ANSVARIGE UTGIVAREN

Nästa nummer utkommer när och om det passar.

Utgiven av Fören. Frikonst. Ansv. utg. Nils Ferlin

Bland de medverkande i första och sista numret av
U.P.A. var:

Ragnar Holmström
Noj Benkow
Stina Aronson
Birger Lindberg
Magda Harteveld
Eiler Wangel
Ann Margret Dahlquist
Uno Eng
Harald Beijer
Nils Magnus Folcke
Olof StrandbergJörgen Block
Carl Emil Englund
Helmer Grundström
Per Andreas Lanstad
T. S. Eliot (övers Caleb J Anderson och Karl Vennberg)
Jaroslav Hasek
Johannes Edfeldt (introduktion)
Nils H Johnson
Sekel Nordenstrand
Einar Molin
Vilhelm Moberg
Ruben Nilsson
Börje Veslén

Den går också att hitta genom att googla på min signatur, Hansch. Tyvärr är den inte uppdaterad till dags dato pga pågående flyttning. Mina alster återfinns normalt varje lördag på VK:s kultursida.

Där finns det mesta jag skrivit sedan en mångordig början omkring 1971, bl.a. en pdf med den bok jag gav ut på 1990-talet.