Kommentarer till Svart plan

Av: Olle Eriksson

Olle Eriksson — Tue, 09 Dec 2008 18:37:13 +0000

Läste boken 1965 och fick egna ideer om att åka till sydamerika. Pappa flög samma typ av flygplan som figurerna i boken. Utbildade mig senare till trafikflygare och åkte senare till sydamerika med bokens minne i bakhuvudet..Tack.Olle Eriksson

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 06 Oct 2008 12:02:53 +0000

Till Thomas Wahlberg och Björn Kumm: Inte så att jag har börjat gå i barndom, men jag läser då och då om barn- och ungdomsböcker, som jag ursprungligen läste i slukaråldern. Jag lockas av att kolla om det som gjorde stort intryck på mig då fortfarande gör det. Naturligtvis ser jag i dag saker, som jag i den åldern inte såg. Men förbluffande ofta finner jag att jag i grunden inte har ändrat uppfattning: det som jag tyckte var bra då håller fortfarande, i sin genre vill säga.

Fast just ”Svart plan” hade jag alltså inte läst tidigare, när jag var i den där åldern.

Av: Björn Kumm

Björn Kumm — Mon, 06 Oct 2008 11:15:44 +0000

”Svart plan i Corriente”, originalupplagan, har stått på hedersplats i min bokhylla sedan 1948, ända sedan min egen slukarålder. Flygplan har jag inte varit extremt intresserad av, även om jag också läste Biggles. Snarast var det Latinamerika som tack vare Red Top började hägra för mig. Boken har ett suveränt förord: ”Ni hittar inte republiken Corriente på kartan. Kort efter att de händelser som beskrivits i denna bok ägt rum blev det revolution, president Fernandez avsattes, och landet bytte namn.” Det står alltså fritt att spekulera över var Corriente kan ligga nu för tiden.

Av: Thomas Wahlberg

Thomas Wahlberg — Mon, 06 Oct 2008 10:27:05 +0000

Min mors fascination av flyget som transportmedel bidrog säkert till att hon tog anställning på SAS i slutet av 1953. Ungefär vid samma tid, på min tioårsdag den fjärde november, fick jag en bok i present av en lekkamrat. Han hette, och heter fortfarande Kalle, men är numera kyrkoherde med namnet Carl-Henrik Henriz. Han räknas till den främsta kretsen bland levande och döda vänner. Boken hette ”Svart Plan”, skriven av Lennart Nyblom. Den handlade om två pojkar i nedre tonåren som genomförde en dramatisk resa till ett fiktivt land i Sydamerika för att träffa sin far. Den spännande vistelsen i det exotiska Sydamerika är ett kapitel för sig. När jag sedan vid sextonårs ålder verkligen själv fick flyga till Argentina och Brasilien, bar jag från ”Svart plan” med mig en djupt romantisk föreställning av den avlägsna kontinenten, som sedan inte alls motsvarades av den prosaiska verkligheten, även om resan blev en stor upplevelse och ett minne för livet.