Kommentarer till Den socialdemokratiska eftervalsdebatten har redan inslag av politisk positionering

Av: A-K Roth

A-K Roth — Sun, 26 Sep 2010 14:04:36 +0000

Sten Andersson kan ha haft rätt där, om partipolitik. Men jag tror alldeles för många i Sverige har lyssnat på Sten Andersson, åtminstone i utrikespolitiska frågor: Baltstaterna vs Sovjet, PLOs dålig roll som fredspartner, synen på Israel som skurkstat. Ohlys syn verkar helt samstämd med S.A. Nog sagt.

Av: Rustan Rydman

Rustan Rydman — Sun, 26 Sep 2010 11:39:04 +0000

Lyssna på Sten Andersson!
Sten Andersson tjänstgjorde som partisekreterare 1963-1982(måste vara rekord?). Andersson skriver i sian memoarer vilka krav som ställs på en Socialdemokratisk partiledare. ”Det som framför allt krävs – förtuom att känna partiet och vara ideologisk säker – är förmågan att hitta lösningar som partiet kan samlas kring. Det låter enkelt. Men partiet har några gånger hotas av sprängning. Jag tänker på atombombsstiden, EG-striden, kärnkraftsdebatten. Tack vare väldigt skickliga partiledare har partiet ända kunna hållas ihop. Partiledaren måste kunna avstå från att alltför hårt driva sin egen linje och ha förmåga att hitta lösningar som enar…” Källa: boken ”I de lungaste vatten” sid 404.
Jag skulle vilja göra följande tillägg. En partiledare måste kunna skapa delaktighet och
ta ett steg tillbaka, låta yngre förmågor växa.
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Sat, 25 Sep 2010 07:48:01 +0000

Till Kerstin Berminge: Det finns bra yngre krafter, men deras problem är att de inte är så kända, varken i partiet eller, ännu mindre, bland allmänheten. Och så måste man starta med att staka ut en mer bärande kurs för partiet och sen hitta rätt personer att hålla denna kurs.

Vad kriskommissionen klarar av återstår att se, men i den sitter bland andra Socialdemokratiska studentförbundets förra ordförande, Kajsa Borgnäs, vars vilja och förmåga jag tror mycket på.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 24 Sep 2010 23:26:26 +0000

Och jag tror att S inte har en chans att komma tillbaka stort om man inte slänger ut hela det gamla gardet, och det snart, och sätter upp en helt ny ledning, som inte är så belastad som den här är. Ska det tänkas nytt kan man inte ha kvar folk som gått ner sig i det nyliberala träsket.

Ledsen, men det är min övertygelse. Jag önskar att jag hade kunnat se det annorlunda, men det kan jag inte.

Av: Kevin Iversen

Kevin Iversen — Fri, 24 Sep 2010 15:03:52 +0000

Vid ett av mina möten med Olof Palme sa han något som förbryllade mig en del: ”En person får aldrig vara viktigare än sitt parti”. Då var jag ung och trodde att Olof hade en väldigt stark ställning inom partiet, att alla såg upp till honom som jag själv gjorde.
Mona Sahlin skulle ha kunnat bli en stor ledare för partiet, och kanske kan bli det om hon får sitta kvar. Men kanske kom hon in för sent, alltsedan tobleronedebatten och andra småsaker – jag kallar dessa små jämnfört med Carl Bildts lyftande av full riksdaglön under sin tid i balkan – har hon fått en lång uppförsbacke att bestiga. Borgeliga medier och många väljare har svårt för att glömma även sådana småsaker. Det märkliga är att SAP inte har andra kandidater till partiledarposten, för det kan inte jag se några självklara, som också är villiga att ta över jobbet.
Jag stödjer än så länge Mona, men vill samtidigt passa på att ge henne en spark där bak. Inte av illvilja, utan för att gör henne mer förbannad och uppretad inför de fortsatte debatterna med Reinfeldt.

Av: Olof Öberg

Olof Öberg — Fri, 24 Sep 2010 09:20:13 +0000

Jag känner trots allt visst hopp om framtiden när jag läser följande kloka ord från en av de tunga ledamöterna i kriskommissionen:

http://dagensarena.se/debatt/kajsa-borgnas-%E2%80%9Ds-sager-en-sak-men-star-for-en-annan%E2%80%9D/

Av: lasse

lasse — Fri, 24 Sep 2010 08:46:46 +0000

Edvin SAP

Att gå ur EU är när man väl gått med ett osäkert kort, EU-politrukerna skulle inte bli glada, det finns risk att de vill statuera exempel och det kan bli svårt att få till ett bra hängavtal. Men man kunde förstås ha begärt omförhandling av avtalet så vi fick undantag för euron som Danmark och Storbritannien, dvs respekterar folkomröstningen. Men den blev ju överkörd med ångvält när man skrev på Lissabonfördraget. Om jag förstått Lissabonfördraget rätt så kan vi inte lägga in veto mot att man ändrar vårt kryphål för att slippa euron – den frivilliga anslutningen till ERM2 – om man tar bort detta måste vi införa euron om vi ska följa vårt avtal med EU.

”Maastrichtfördraget kräver ju att inflationsbekämpning prioriteras högst av de ekonomiskpolitiska målen.”

Det är egentligen inget fel i målsättningen, inflation är inget bra. Problemet är att det är en ren fiktion att endast lönerna driver inflationen, något som mest förekommer i nyliberala ekonomiska modeller. Inflationens definition och orsaker är en komplex historia. Någon empirisk grund för att bekämpa inflation med arbetslöshet i Sverige finns inte. Senast vi hade vad som till en del skulle kunna ses som lönedriven inflation var under rekordåren på 50 och 60-talet och till en liten del vid en del tillfällen in på 70-talet. Det finns ingen empirisk grund för att se på inflation vs arbete som något som hör ihop. Inflation är inte ”nödvändigt” för att ha fulls sysselsättning.

Så vi har i 18 år hållit uppe arbetslösheten på rekordnivåer för att blidka en fiktion, en nyliberal ekonomisk modell som inte har någon empirisk grund.

Varför det ska vara överskott i de offentliga finanserna är helt obegripligt, en nation kan inte spara i sin egen valuta och allra minst när man har en sk fiat-valuta (som skapas ur tomma intet) och en flytande växelkurs. Den enda reala anledningen till att dra in mer köpkraft än som går till offentlig konsumtion är för att strama åt ekonomin för att förhindra överhettning och inflation. Iden om budgetbalans och överskottsmål är ett suspekt nyliberalt teoribygge, och som dessa är har de ingen empirisk grund. ”Sparandet” innebär att man köper finansiella instrument på de finansiella spekulationsmarknaderna i stället för att köpa något vettigt som bättre infrastruktur, skolor eller något sådant som kan komma framtida generationer till nytta.

När jag läser Sahlins bok blir jag förundrad över hennes resonemang kring ekonomi, hon verkar på fullt allvar tro att nationens ekonomi fungerar som ett hushålls ekonomi. Att en rörelse som haft folk som Myrdal, Wigforss och Erlander faller till dessa antiintellektuella bottennivåer är märkligt.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Fri, 24 Sep 2010 06:49:56 +0000

Håller med dig Enn! Socialdemokratins problem är betydligt djupare än ett ledarskapsproblem. Jag kräver heller inte Mona Sahlins avgång – bland annat för att det inte finns någon given efterträdare i sikte. Men att hon gjorde en formidabel valspurt kan heller inte överskugga att hon fram till den haft stora svårigheter att matcha Fredrik Reinfeldt i deras inbördes drabbningar.
Eftervalsdebatten behöver f ö fler in lägg av samma kaliber som Carl Thams på DN Debatt i dag.

Av: Jean

Jean — Thu, 23 Sep 2010 20:01:51 +0000

Ursäkta en röst från periferin; men borde inte ett parti som ju trots allt anser sig vara ett, i någon mening, socialistiskt parti börja sin eftervalsanalys med en analys av samhället? Hur ser verkligheten ut? Vilka klasser, grupper eller individer anser vi oss företräda? När det är klart är det dags att ställa frågorna om vilka frågor/paroller/krav partiet ska göra till sina. Och först därefter är det läge att titta på vem/vilka som är bäst lämpade ztt företräda partiet. Men det är,som skrivet, bara en synpunkt från periferin. Som det ser ut nu är det fyra år till nästa riksdagsval och partiet borde rimligen ha åtminstone två år på sig för självransakan/analys och bestämma sig för Vad vilja Socialdemokraterna.

Av: lasse

lasse — Thu, 23 Sep 2010 19:44:12 +0000

Det blir 4 ”katastrofval” på raken nu, om man ska se Eurovalet som en (S) förlust eller Perssonförlust är kanske inte helt klart. Eurovalet, riksdagsvalet 2006, EU parlamentsvalet och nu detta riksdagsval.

Om ledningar ska avsättas/avgå är väl iofs inte något som bör ske så här tidigt eftervalet. Men det känns inte heller av uttalandena som gjorts att man går in i självrannsakan där alla korten finns på bordet inkl partiledare och ledning.

Om man ser historiskt har det gått utför sen rekordvalet 1968, med viss toppning 1982 och 1994 där man kunde stå i kontrast till riktigt usla borgerliga regeringar. Till viss del även 2002 när ett splittrat M gjorde ett katastrofval.
http://img831.imageshack.us/img831/9751/som.png
S och M (eller dess föregångare) från 1911 till 2010