Det som skiljer den här samlingen från tidigare progg-samlingar verkar främst vara att man, liksom boken ”99 proggplattor” och i viss mån ”Pregnant rainbows”-boxen, breddat urvalet och definitionen av ”progg” till att ta med även skivor utgivna på ”kommersiella” bolag. Helt rätt, anser jag. Men de band och artister som brukar vara med på progg-samlingar är, tråkigt nog, representerade med samma gamla hits. Inget fel på dem, men det fanns så många fler bra låtar som på nåt vis kommer bort när progghistorien skrivs på samma sätt gång efter annan. (För att inte tala om alla dessa skivor och artister som inte digitaliserats, och förmodligen aldrig kommer att digitaliseras heller.) Peps blir synonymt med ”Falsk matematik”, Hoola med ”Vem kan man lita på” och ”Keops pyramid”. Hade dessa inte redan getts ut på så många samlingar skulle det varit en kulturgärning att göra dem tillgängliga, nu blir mitt intryck lite småljummet och jag kommer inte att köpa denna samling. Sparar pengarna till fler vinylexkursioner på Uppsalas Open Mind Skivbörs istället…