Kommentarer till Jag minns min egen skoltid, jag minns den som i går

Av: Kerstin Kokk » Kampen förs i det stora och i det lilla. Hoppas att du är med mig. I vallokalen och i vardagen.

Sat, 18 Sep 2010 19:13:01 +0000

[…] gärna min pappas berättelse om sin egen skolgång, och hur han var tvungen att inför alla sina klasskamrater visa upp sin pappas inkomstdeklaration […]

Av: Urban Sjölander

Urban Sjölander — Mon, 13 Sep 2010 09:30:22 +0000

Det är konstigt men jag kommer bara ihåg några små detaljer och de är så sporadiska att jag måste lägga upp dem på ett pappersark för att kunna organisera dem. Vissa år finns bara inte i mitt sinne!!
Men är man en olycklig skolpojk så är man ……

Kommentar av Urban Sjölander — 2010 09 08 10:22 #

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sun, 12 Sep 2010 00:19:36 +0000

Apropå skoldebatten.Fall 1: Två ungdomar vill spela tennis. Den ene är väldigt duktig, den andra behärskar sporten dåligt men försöker lära sig.
Den duktige vägrar spela med motiveringen ”varför spela med en som inte kan spela.” Fall 2:
Samma ungdomar på tennisplanen. Den som redan från början är duktig fortsätter att spela trots att han vinner med stora siffror. Den andre, som till att börja med misströstar, får dock alltmer övning och lär sig alltmer behärska sporten. Till slut förmår han/hon till och med vinna enstaka gem.
I vilket av alternativet lyckas de båda ungdomarna med höja den gemensamma nivån i sporten?

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 10 Sep 2010 11:18:03 +0000

Till Niklas: En korrekt iakttagelse.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 10 Sep 2010 11:17:35 +0000

Till Vendla: Jo, visst fanns det en viss press också i min familj på att göra bra ifrån sig i skolan. Och jag förstår mina föräldrar: Det innebar stora uppoffringar för dem att ha mig och därefter mina två yngre bröder i utbildning utöver den obligatoriska sexåriga skolan.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 10 Sep 2010 11:14:42 +0000

Till Amanda: Tack!

Av: Niklas

Niklas — Fri, 10 Sep 2010 07:37:33 +0000

Med ”de två största rödgröna partierna” antar jag att du syftar på de som är störst i opinionsmätningarna? För i förra valet var ju S och V störst och V har ju tagit tydligt ställning mot konkurrensskolan.

Av: Vendla

Vendla — Fri, 10 Sep 2010 07:20:12 +0000

Vi är nog ganska många bland högskoleutbildade socialdemokrater, som har liknande erfarenheter som du. Själv är jag sprungen ur en textilarbetarfamilj och blev den första i min släkt att ta studenten. Det var en stor satsning för mina föräldrar att ”dra fram” min syster och mig till studenten. Men det kändes också mycket förpliktigande. Kom jag hem med ett AB på en skrivning möttes jag av frågan ”och hur långt hade du kvar till litet a?” En del av mitt politiska engagemang har handlat om detta – att mina barn och barnbarn skulle få gå i en jämlik skola. Och känslan av pressen att vara duktig flicka, har jag faktiskt inte lämnat förrän nu när jag är pensionär.

Av: Amanda

Amanda — Fri, 10 Sep 2010 05:44:08 +0000

Hej, och vad skönt det kändes att läsa det här! Jag tror inte heller på det. Betyg är de utomståendes sätt att försöka få kontroll över vad som händer i skolan, men de inser inte hur mycket brister det har! Håller med dig; segregering och konkurrens hjälper inte en själ.
Mvh Amanda

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 09 Sep 2010 08:03:28 +0000

Till Kerstin Berminge: Det är klart att det varierade mellan lektionerna. Även i mitt fall fanns det lärare som skapade lugn, men andra hade inte den förmågan.

I mitt fall var tyska, svenska och musik de värsta lektionerna. Läraren i tyska och svenska var helt enkelt inte förmögen att själv uppfatta vad som pågick i klassrummet – jag skulle i dag tro att han helt enkelt var senil. Vid ett tillfälle slängde en av killarna i klassen tavelsudden, en drypande våt tvättsvamp, på honom så att den studsade på hans flint och sen försvann ut genom det öppna fönstret. Den stackars mannen förstod faktiskt inte vad som hade hänt, så han tog upp näsduken och torkade flinten och fortsatte som om ingenting hade hänt.

Som du förstår lärde jag mig ingen tyska att tala om förrän i gymnasiet.

På musiklektionerna rådde ofta en ljudnivå, som översteg den musik som ibland spelades. Musikläraren, Music kallad, brukade smyga omkring i den kaotiska musiksalen för att få tag i någon bråkstake. Vid ett tillfälle smög han sig bakifrån på en av orosandarna och riktade en våldsam spark (!) mot dennes ben. Men killen i fråga var på sin vakt och drog undan benet, varvid musiklärarens spark i stället tog i stolsbenet.

Aj-skrik och tablå.