Kommentarer till En bok för alla

Av: Ann Christin Sandlund

Ann Christin Sandlund — Fri, 09 Jan 2009 18:18:21 +0000

Då kan jag passa på att säga det igen: du borde verkligen få göra ”Sommar”.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 09 Jan 2009 16:37:43 +0000

Till läsarna: Det A-K Roth syftar på är att jag i en kommentar till ett inlägg från en annan person skrev att jag aldrig har ombetts göra programmet ”Sommar” i radio.

Av: A-K Roth

A-K Roth — Fri, 09 Jan 2009 16:20:26 +0000

Enn:”…Mig har ingen bett att göra det…”

Detta måste åtgärdas! Absolut att du ska hålla ett program om jazz och literatur. BTW, apropå ”It don’t mean a thing…”, vi hade i barnbarnens småskola lokale legenden Jack Gilfoy och hans band på besök med sitt program för barn, med anhöriga inbjudna under skoltid. Vi fick fylla i refrängen till ”it don’t mean a thing…” med korrekt antal doan i ”doa-doa-doa-doa…” och det gick till slut.

Två veckor senare hölls hans begravniong, efter en stroke. Han saknas då han i minst 30 år åkte runt i skolor och gav berikande program.

http://music.iupui.edu/news/2008/05/remembering-jack-gilfoy/

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Fri, 09 Jan 2009 11:51:44 +0000

Till Peter von Fábry-Eichner: Självklart har skolan en stor uppgift i att göra eleverna bekanta med värdefulla kulturyttringar, till exempel god litteratur. Samtidigt vet vi ju att många, allt för många och av mycket olika skäl, passerar skolan utan att någonsin gripas av intresse för kultur. För den som likt mig tror på vikten av jämlikhet är det därför en orimlig tanke att någonsin släppa ambitionen att leda om inte alla så i alla fall så många som möjligt till exempel till att läsa god litteratur.

En bok för alla är inte ett bokförlag vilket som helst. Jag har redan pekat på dess strävan att, via ett tätt samarbete med fackföreningsrörelsen, nå nya och läsovana grupper. I samma anda samarbetar En bok för alla med två stora studieförbund, det arbetarrörelseanknutna ABF och det borgerliga Vuxenskolan. Vuxenskolan har för övrigt, tyvärr förgäves, vädjat till kulturministern att inte slopa stödet till En bok för alla.

Men en bok för alla gör också starka insatser för de åldersgrupper du skriver om, barn och unga. Ett exempel är den kvalitativt fina utgivningen av bilderböcker för barn, som landets förskolor trots ständig brist på medel har haft råd att köpa tack vare de statliga subventionerna.

Slutligen kan man inte se En bok för alla som ett förlag bland alla andra på marknaden. Förlagets pocketutgivning och barnboksutgivning består av återutivningar av böcker, som tidigare har kommit ut på de kommersiella förlagen, naturligtvis efter avtal med förlagen i fråga. En bok för allas originalutgivning består till största delen av temaantologier, i vilka det självklart också ingår text ur böcker, som tidigare har getts ut på andra förlag.

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Fri, 09 Jan 2009 01:33:41 +0000

Till Peter v. Fábry-Eichner: Det är en myt att staten i någon nämnvärd grad subventionerar kulturkonsumtion, och att det skiljer sig från ishockey- fotbollsarenornas evenemang etc Så är det inte. Praktiskt taget all kulturkonsumtion betalas av marknaden…skivor, böcker, biobesök, tv-tittande osv betalar vi fullt ut för…ja staten (dvs vi) tjänar t o m åtskilligt med pengar på kulturen genom de skatteinkomster/moms den sektorn generar…Jag tycker att det tyder på att erhört kulturintresse att vi var och en lägger ner så många miljarder på kulturkonsumtion.. där ligger nog din sambos tidigare hemland i lä…

Av: Peter von Fábry-Eichner

Peter von Fábry-Eichner — Fri, 09 Jan 2009 00:43:36 +0000

Men Enn! Var tar statens / myndigheternas uppfostringsansvar slut och var tar människornas egna val vid?
Vi (staten) subventionerar t.ex. Kungliga Dramatiska Teatern och Kungliga Teatern (Operan). Resultaten är att de vanliga teater- och operavännerna får betydligt billigare biljetter än de skulle ha betalt utan dessa massiva stödåtgärder. (Mig gläder det egoistiskt sett, eftersom jag gillar både teater och musik – och låga biljettpriser.)
Men bevisligen har de opera- och teaterovana grupperna inte vallfärdat till dessa institutioner för att biljetterna är subventionerade med flera tusen kronor styck i vissa fall, i bland mindre.
Egentligen finns det ingen ände på det som skulle behöva subventioneras; jag är t.ex. totalt ointresserad av allsvensk fotboll eller ishockey. Inte skulle 100% rabatt på biljettpriset få mig att gå på en ishockeymatch…
Men i förlängningen känner jag mig åtminstone litet kränkt (detta underbara modeord!) av att ”någon som vet bättre än jag själv” ska styra min konsumtion av kulturriktning, eller annat.
Men all right, låt oss behålla våra stiliga institutionsteatrar, så att inte Sverige får stå med skammen internationellt att de går i konkurs.
Min vän, den erkände och mycket skicklige pianisten Jacob Moscowicz, har svårt att samla ens en mindre publik för att spela det mest intressanta program, åtminstone jag kan föreställa mig. (Och han ÄR bra; P2 sänder regelmässigt hans mer än 20 år gamla inspelningar!)
Jag tror snararae vitsen är – och det är inget skämt – att skolan kapitalt misslyckats med att skänka eleverna en kulturell grund och nyfikenhet och att detta avspeglar sig på konsumtionsmönstret.
I grunden är detta ingen ekonomisk- eller subventionsfråga. I betydligt fattigare länder, som mitt gamla hemland, Ungern, eller min sambos tidigare hemland Estland finns ett oerhört kulturintresse.
Skillnaden är slående och samtidigt nedslående.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Thu, 08 Jan 2009 11:28:16 +0000

Till Peter v Fábry-Eichner: Vitsen med statsstödet till just En bok för alla är förlagets uttalade strävan att nå bokovana grupper. Det är i det sammanhanget man ska se samarbetet med fackföreningsrörelsen.

Av: Peter v. Fábry-Eichner

Peter v. Fábry-Eichner — Wed, 07 Jan 2009 20:49:03 +0000

Javisst kan man harmset konstatera att ännu en subventionerad produkt av-subventioneras. Men jag undrar dock om det är rättvist att ett förlag erhåller statsunderstöd och inte alla andra?

Kanske skulle skolan vara av så pass hög kvalitet att många elever blir tända på att läsa – och så lägger de pengar på böcker i stället för kanske annat (dataspel, kläder, alkohol)…
Då ökar ju läsandet. Lägg in bra litteratur och undervisa på ett engagerande sätt om den, så ökar säkerligen läsandet.

Jag beställde lars Danielssons bok på Ad Libris rea i dag. 29:-, vilket känns överkomligt. Jag vet dock inte om priset beror på att den sålt så dåligt för att det är dålig litteratur. Men som politiskt skvaller av en illa åtgången tidigare statssekreterare är den väl värd sitt pris – även om den inte får nobelpris i litteratur…

Men för nobelpristagarnas böcker är jag nog böjd att betala mer. På olika förlag och gärna utan subventioner.

Skulle man kanske subventionera en speciell strumptillverkare? Eller en speciell producent av violiner? (deras produkter är ju bevisligen av högkulturellt värde..)

Jag förstår inte riktigt varför kopplingen med fackföreningen, som hänvisas till ovan, skulle göra ”En Bok För Alla” mer värd att subventioneras.

Nej, själv lutar jag nog åt att kulturministern har rätt.

God fortsättning på ett nattsvart 2008!

Av: Tomas Wennström

Tomas Wennström — Sun, 15 Jul 2007 08:48:47 +0000

Höjdare och höjdare? Jag ska inte förneka att jag är väldigt glad och stolt över att vara ordförande i en av Sveriges mest expansiva kommuner, där vi socialdemokrater sedan länge har insett kulturens betydelse för att utveckla en god livsmiljö för alla medborgare. Det är ett privilegium. När det gäller vår satsning på att bli Europeisk kulturhuvudstad (www.umea2014.se) så försöker vi lyfta fram ett mer antropoloigiskt kulturbegrepp som också omfattar stadsmiljön, fritiden, idrotten, vår historia, nutiden och framtiden. m.m.
Vi talar inte bara om att bygga ett nytt kulturens hus, ett nytt konstnärligt campus där vi förenar vår befintliga konsthögskola med ett nytt konst- och bildmuseum, designhögskolan med en ny arkitekthögskola m.m.
Personligen är jag mest stolt över att vi i Umeå har en mycket bra balans mellan ett brett kulturliv (stark folkbildning och många kulturföreningar och fira grupper) och en rik professionalitet i NorrlandsOperan och Sveriges största teaterförening och starkt konstliv (förra året utsåg KRO Umeå till Sveriges bästa konstkommun).
Vi håller också på att utveckla idrottshögskolan och en ny friidrottsanläggning. Vi har ju också UIK-tjejerna som har visat att Umeå kan ligga i världstopp. Ja, nog med skryt. Vi försöker, som du ser, förena de spartanska och antenska idealen, så gott vi kan. Mvh

Av: Anders Thunberg

Anders Thunberg — Sat, 14 Jul 2007 21:01:17 +0000

Till Tomas W: Jag visste inte att jag hade med en sådan höjdare att göra, att vara ordförande kulturnämnden i Sveriges mest uppåtgående och kanske intressantaste stad är verkligen ett privilegium. Dock ett litet råd på vägen från en ”outsider” men med repmånadsminnen från K 4 och de västerbottniska skogarna: Glöm inte att koppla ihop kultursatsningar med hälsotrenden.
Det senare en av de starkaste expenderande samhällssektorerna de närmaste decennierna. Kulturen står ju för ett slags mental hälsa. Det vore spännande om det gick etablera samverkan och korsbefruktningar – alltså utifrån klassiska antikens ideal… Annars brukar ju tyvärr
idrott och kultur ställas emot varandra i kommunala budgetar.