Kommentarer till En dam försvinner

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Wed, 27 Jun 2007 21:20:26 +0000

Till Kerstin Berminge: Ännu värre är det att den här trenden också har slagit igenom i teckade filmer för barn. Jag ser åtskilliga sådana i Disneydags. Ljudet och tempot har blivit högre, och de är fulla av våld.

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 27 Jun 2007 17:41:24 +0000

Helt rätt, frånvaron av grovt våld och sadism av det hemskare slaget är också en välsignelse med äldre filmer, och även jag ser gärna svart-vita filmer från den tiden :-).

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 26 Jun 2007 09:52:24 +0000

Till Britt Andersson: Ja, så kan det gå när man har att göra med en generation, som bara vill ha action.

Själv älskar jag både Slas och hans Yngve Frej. Se närmare under Kulturspegeln, Prosa & lyrik.

Av: En mamma

En mamma — Tue, 26 Jun 2007 09:39:15 +0000

Jag skulle en gång för ca 15 år sedan försöka få min son att se en film som jag hade bandat på videon som ett alternativ till diverse amerikanska action. Det var Slas – Vem älskar Yngve Frej. Efter ca 10 minuter så sa han: – Jag går på toa, säg till om det händer något! Han var då 10-12 år ungefär.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Tue, 26 Jun 2007 06:01:26 +0000

Till Kerstin Berminge: Också jag har slagits av det här. Biofilmer i dag har för övrigt inte bara ett mycket snabbare tempo, också action med våldsinslag av ett slag som inte förekom förr. Dessutom är bioljudet högt, ibland så högt att det nästan är outhärdligt.

Färgfilmen fick visserligen sitt genombrott när jag var ung, men jag är också tillvand till svart-vita rullar; jag ser gärna sådana från 1930- och 1940-talen. Eftersom de planerades och gjordes i svart-vitt, har de också en speciell bildestetik, anpassad till detta.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 25 Jun 2007 21:49:54 +0000

Det är lite lustigt att titta på gamla 40-talsfilmer idag. Dels ser man så otroligt mycket tydligare hur filmerna är manipulerade/fejken i dem. Skickligheten och tekniken på det området har förfinats otroligt sedan dess. Det lustiga är att jag inte minns att jag stötte mig på ”klantiga” manipulationer när jag såg filmerna som ung.

Sedan slås man nästan alltid av att tempot i äldre filmer är så mycket lugnare än i dagens filmer, som väl nästan alla numer egentligen är anpassade för TV, som är ett medium som kräver betydligt snabbare tempo för att fånga intresset ordentligt. Men just den sidan kan jag tycka är ganska skön idag.