<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	
	>
<channel>
	<title>Kommentarer till Klassresenär</title>
	<atom:link href="http://enn.kokk.se/?feed=rss2&#038;p=1049" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://enn.kokk.se/?p=1049</link>
	<description>Enn Kokks blogg</description>
	<lastBuildDate>Mon, 27 Apr 2026 05:00:05 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=4.1.42</generator>
	<item>
		<title>Av: Arbetarpågen i Kanada</title>
		<link>http://enn.kokk.se/?p=1049&#038;cpage=1#comment-326474</link>
		<dc:creator><![CDATA[Arbetarpågen i Kanada]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 20 Nov 2009 02:51:54 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://enn.kokk.se/?p=1049#comment-326474</guid>
		<description><![CDATA[Jag gick från arbetarklass till övre medelklass. En sak kan jag säga... jag hör inte hemma någonstans längre. Min klassresa började redan i Sverige. Jag tillhörde den första generationen av mikrodatorprogrammerare. Jag var väldigt ung när jag fick chansen att prova på programmering... jag blev fast direkt. Detta ledde till ett flertal sommarjob som programmerare. Skolan gick åt skogen eftersom jag hade aldrig blivit motiverad att studera. Så kom lumpen och jag gick en runda på folkhögskola. Där fick jag uppmuntran och stöd för att studera och gick ut med högsta betyg. Jag började på Universitetet, men jag tappade motivation, så det blev avhugget. Vad jag aldrig har saknat är motivation för att lära mig allt om datorer och programmering. 

Tyvärr så hade inte min by mycket att erbjuda när det gällde IT jobb, så jag gick arbetslös ett tag. En dag fann en arbetsförmedlare i en annan stad mig och dom erbjöd mig två veckors utbildning som dom hade arrangerat med ett företag. Bara 50% av deltagarna skulle bli erbjudna jobb efteråt. Jag gjorde bra ifrån mig och skickade snabbt till Sveriges bästa stad, Göteborg. Jag älskade mitt jobb och göteborgarna. 

En dag träffade jag en konsult från ett kanadensiskt företag. Vi pratade lite och han fattade tycke för mig och mina kunskaper. Han kontaktade sitt företag i Kanada och jag gick igenom en telefonintervju och när den var över så fick jag beskedet att dom ville ha mig över till deras kontor i Toronto.

Elva år senare så jobbar jag fortfarande här. Jag tjänar bra och bor i ett övre medelklassområde med min familj. En sak kan jag säga... jag känner hör inte hemma någonstans längre. Min familj och gamla vänner har lite förståelse för mitt liv och en hel del medelklassfolk tycker inte att jag hör hemma i deras värld. Jag tror nog att en del klassresenärer känner igen detta.

Ha det bra och var stolt över var du kommer ifrån och vad du har blivit.

Med vänlig hälsning
Arbetarpågen i Kanada]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag gick från arbetarklass till övre medelklass. En sak kan jag säga&#8230; jag hör inte hemma någonstans längre. Min klassresa började redan i Sverige. Jag tillhörde den första generationen av mikrodatorprogrammerare. Jag var väldigt ung när jag fick chansen att prova på programmering&#8230; jag blev fast direkt. Detta ledde till ett flertal sommarjob som programmerare. Skolan gick åt skogen eftersom jag hade aldrig blivit motiverad att studera. Så kom lumpen och jag gick en runda på folkhögskola. Där fick jag uppmuntran och stöd för att studera och gick ut med högsta betyg. Jag började på Universitetet, men jag tappade motivation, så det blev avhugget. Vad jag aldrig har saknat är motivation för att lära mig allt om datorer och programmering. </p>
<p>Tyvärr så hade inte min by mycket att erbjuda när det gällde IT jobb, så jag gick arbetslös ett tag. En dag fann en arbetsförmedlare i en annan stad mig och dom erbjöd mig två veckors utbildning som dom hade arrangerat med ett företag. Bara 50% av deltagarna skulle bli erbjudna jobb efteråt. Jag gjorde bra ifrån mig och skickade snabbt till Sveriges bästa stad, Göteborg. Jag älskade mitt jobb och göteborgarna. </p>
<p>En dag träffade jag en konsult från ett kanadensiskt företag. Vi pratade lite och han fattade tycke för mig och mina kunskaper. Han kontaktade sitt företag i Kanada och jag gick igenom en telefonintervju och när den var över så fick jag beskedet att dom ville ha mig över till deras kontor i Toronto.</p>
<p>Elva år senare så jobbar jag fortfarande här. Jag tjänar bra och bor i ett övre medelklassområde med min familj. En sak kan jag säga&#8230; jag känner hör inte hemma någonstans längre. Min familj och gamla vänner har lite förståelse för mitt liv och en hel del medelklassfolk tycker inte att jag hör hemma i deras värld. Jag tror nog att en del klassresenärer känner igen detta.</p>
<p>Ha det bra och var stolt över var du kommer ifrån och vad du har blivit.</p>
<p>Med vänlig hälsning<br />
Arbetarpågen i Kanada</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
