Kommentarer till Sommar i P1 – då är det sommar

Av: Rose-Marie Helje

Rose-Marie Helje — Mon, 28 Jun 2010 20:17:45 +0000

Håller helt och hållet med om din ”analys” av de två första sommarprogrammen. Annika S rabblade bara upp vad hon gjort under åren utan intresse för alla lyssnare. Väldigt opersonligt fastän hon pratade om sig själv. Eva D berättade också om sig själv men på ett helt annat sätt. Dessutom var musikvalet betydligt bättre.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 28 Jun 2010 09:12:27 +0000

Till Mats Rosin: Ulven lärde jag känna en smula, bland annat genom vårt samarbete i Motståndsrörelsen mot borgerlig regering. Jag tror att det var när han skulle göra sitt allra första sommarprogram som han kontaktade mig om skivor han skulle kunna spela. Tyvärr minns jag inte längre vad han fick för råd. Däremot minns jag väl hur han, gång på gång, borrade i det tema du lyfter fram.

Av: Mats Rosin

Mats Rosin — Mon, 28 Jun 2010 07:41:58 +0000

Av alla Sommarprogram jag hört är det egentligen bara två som verkligen bränt sig fast i minnet: Det ena, mycket sensuellt, av Bengt Anderberg 1973, det andra av Lars Ulvenstam förmodligen 1978.
Ulvenstam återkom sedan på samma tema, Döden, Åldrandet och Livets gång, åtskilliga gånger, men det är framför allt detta första jag kommer ihåg. Det sändes visst i repris på själva julaftonen samma år.
Sen har det ju hänt att jag blivit positivt överraskad också. Louise Hoffstens minns jag som ett sådant.

Av: Lasse

Lasse — Sun, 27 Jun 2010 18:19:17 +0000

Vilka kontraster – dessa två första Sommarprogram. Eva Dahlgren idag; fängslande från första sekund, spännande intressant, tänkvärt, sympatiskt, ja 10 poäng av 10 möjliga.
Sörenstam; platt, oengagerat, inget att berätta, ointressant – en klar 0-poängare.

Av: Mats

Mats — Sun, 27 Jun 2010 14:29:45 +0000

Håller med dig till fullo. Annika Sörenstam hade ingen berättarröst alls. Det kan nog stämma att dom på redaktionen blir kändisförblindade ibland. Sörenstam kunde man på förhand räkna ut att hon skulle låta rätt tråkigt. Efter att ha hört otaliga intervjuer med henne. Nej, viktigast är faktiskt berättarförmågan. Då hade till och med golf kunnat bli intressant.